Om betydelsen av ordet NEJ.

En betraktelse jag publicerade i antologin Livskunskap för livskvalitet, Seveus förlag 2013. Något omarbetad.

-Ska vi leka?-Ja, vad kul!

Eller:

-NEJ, jag kan inte, måste åka till mormor.

 

-Kan du hjälpa mig att laga taket i helgen?-Ja, det gör vi!

Eller:

-NEJ tyvärr, måste dra upp båten då.

 

-Kom, vi trycker ner Lisa i snön!-Ja! Nu ska hon få!

Eller:

-NEJ, jag vill inte. Det är taskigt.

Varje dag, flera gånger om dagen, gör du val. Ska jag eller ska jag inte? Kanske funderar du lite strategiskt någon gång hur du ska handla. Men när människor i närheten ber dig om något kan du för det mesta ge ett snabbt svar: ja eller NEJ.

En sådan fråga som den, om du vill sätta till en hel ledig helg för att hjälpa någon att laga taket är mycket svårare. Innan du svarar gör du nog en kalkyl av något slag, eftersom du, som alla andra människor, inte är helt självuppoffrande. Är det värt besväret? Kan jag tjäna något på det? Kan jag komma att få en gentjänst? Är personen så viktig för mig, att jag sätter mycket på spel om jag säger NEJ? Eller, hemska tanke, kan det skada mig på något sätt, om jag inte bara självklart ställer upp? Även om jag egentligen inte vill? Kan jag få betala ett pris, som till exempel att vänner sviker mig om jag säger NEJ? Efter en sådan kalkyl, under bara bråkdelen av en sekund, väljer jag kanske det mer smidiga och halvt lögnaktiga svaret med att jag har fullt upp med båten som ska dras upp. Eller ett helt och hållet lögnaktigt: ja. Det krävs alltså ibland en mycket stor portion mod att säga NEJ!

Det lilla ordet NEJ, är ett av språkets enklaste ord. Ett av de första ord du lärde dig. Det betyder helt enkelt att du inte vill. Att du nekar. Att du inte accepterar. Att du inte håller med. Att du har en egen integritet. Ingen borde tvivla på vad du menar när du säger NEJ. Du är helt enkelt inte med på tåget. Med NEJ säger du att du vill något annat. Om det bara vore så enkelt!

Du straffas om du säger NEJ

Väldigt ofta är det inte ”tillåtet” att säga NEJ. Antingen fungerar det inte med ditt nej – man tror inte att du verkligen menar vad du säger. –Äh, kom igen nu, visst vill du vara med!  -Va? Veklingar har vi ju inte plats för här! Eller så struntar man i det och låtsas inte ha hört att du sa NEJ. Om du då envist upprepar ditt NEJ kan mycket hända. I bästa fall att ditt NEJ ändå respekteras. Men du kan också mötas av förakt, hot eller att helt enkelt lämnas utanför. Du skulle ha förstått att det inte var ok att säga NEJ. ”För ditt eget bästa”. Bland barn och ungdomar förekommer så kallade maktlekar, som går ut på att med våldsinslag pröva maktstatusen i en grupp. ”Lek” förefaller vara fel beteckning, för man får inte visa att det gör ont när man straffas, och att fega ur med ett NEJ medför obönhörligt straffet uteslutning. En mycket oskyldig variant på maktlek som även vuxna känner till är Gul bil. Den som först ser en gul bil i trafiken har rätten att slå den andra hårt på överarmen. Bluffar man straffas man med två hårda slag. Osv.

Jämlikhet

Tänk om vi alla kunde lära oss att respektera när någon säger NEJ! Livet skulle mycket bli mycket enklare för många. Frihet, Jämlikhet och Broderskap går hand i hand. Men hur fria, jämlika och bröder och systrar är vi, om vi inte respekterar att någon säger NEJ? Förtryck börjar med att någon tar sig rätten att bestämma över någon annan, något som alla våldtagna bittert kan vittna om. –Jag sa NEJ, men han bara skrattade åt mig. Mitt NEJ betydde ingenting för honom.

 Mobbning

Mobbning börjar alltid med att någon har ett behov av att förtrycka någon annan. Orsakerna till det kan vara många, men den som kränker och mobbar gör det nästan aldrig, om det inte också finns en publik, en uppbackning och ett tyst eller uttalat stöd för mobbaren. En lydig grupp som aldrig vågar säga NEJ till sin ledare. Man behöver inte ha sett ”Gudfadern” eller ”Sopranos” särskilt mycket för att snabbt hitta parallellerna till det som hände i Bjästa eller vilken vanlig svensk skola eller annan arbetsplats som helst.

Där mobbning förekommer sker det aldrig mellan två jämnstarka aktörer, som fallet är vid en konflikt. Men en mobbare är den som skaffat sig ett kusligt övertag, och den kränkte och utsatte kan inte komma undan sin situation om den vuxne eller ansvarige på arbetsplatsen utnämner båda parter till medskyldiga till mobbarens övergrepp.

I alla fall av mobbning finns det bara förlorare. Där är mobbaren, som resten av livet ska bära tyngden av sina handlingar. Där är den utsatte, som för hela livet får skador på sitt självförtroende och tillit till andra. Men där finns också mobbarens ”hov”, som av rädsla för att själva bli utsatta för mobbarens sarkasmer, hån och misshandel jublar åt varje nytt påhitt som offret utsätts för, fast man egentligen inte ville vara med. Och där finns också den stora publiken, som mycket väl känner till vad som pågår, men inte vågar eller vet hur man ska ingripa. Och som hellre tiger än kallar på hjälp, inför risken att bli uppmärksammade som tjallare av mobbaren och hans/hennes anhang. De som vill, men inte vågar säga NEJ.

NEJ är civilkurage

Och omvänt: om vi alla lärde oss att säga NEJ till sådant vi inte vill vara med om, skulle vi vara tydliga. Människorna runt omkring oss skulle inte behöva gissa sig till vad du står för. Det finns hur många tekniker som helst för att glida undan det ansvaret. Den kraftfullaste av alla härskartekniker är tystnad. Därefter kommer att man låtsas hålla med, eller inte svara alls. Ett uteblivet NEJ, tolkar omgivningen ofelbart som ett ja från dig, eller som att du i alla fall inte har något emot det som pågår.

Det lilla ordet NEJ står för mycket civilkurage – att våga säga ifrån. Att våga visa att det finns en annan åsikt än den rådande. Förtryck, kränkningar och mobbning hämtar alla sin näring ur bristen på civilkurage, och att ingen vågar ta risken att säga NEJ. När ett förtryck eller övergrepp avslöjas vittnar många om att det var hemskt att bara vara vittne och inte kunna ingripa. Då ställer många frågan:

-Varför var det ingen som stoppade det som pågick?

Men det är en konstig fråga. Alla, både du och jag, har ju ett eget ansvar. Så den frågan ska ju ställas till var och en:

-Varför ingrep jag inte? Varför sa du inte NEJ?

Våga gå före

Konkurrens och tävling är något som stimulerar oss människor. Vi möter det både i vardagslivet och i våra medier. Det är något positivt att glädjas med någon som når sitt mål och njuter av att ha lyckats. Men det finns också motsatsen: avundsjuka, intriger, förtal, ryktesspridning, anonym nätmobbning. Det går att säga NEJ till allt detta. Säga ifrån att det är fel, olustigt och obehagligt att gotta sig i andras motgångar och misslyckanden. Om man är fotbollssupporter kan man säga ifrån, säga NEJ till de huliganer som tror att fotboll går ut på att misshandla motståndarna. Det går att säga NEJ utan att man förlorar respekten från andra. Tvärtom! Det kanske är just ditt NEJ många går och väntar på. Du kan vara den som stoppar ett övergrepp. Respektera ett NEJ, men våga också säga ett NEJ när ingen annan vågar!

Reflektion

Vem som helst som stiger in i ett klassrum märker mycket snabbt vilket socialt och emotionellt klimat som råder där. På tio minuter förstår man om det är generöst och tillåtande eller aggressivt och konfliktfyllt. En rutinerad lärare lokaliserar nästan lika fort den informella ledaren i gruppen. Lika lätt hittar man vem som det är legitimt att driva med, skratta ut eller mobba. Allt enligt ledarens regelsystem. Det är inte unikt för skolan. En sådan inofficiell maktstruktur finns på alla arbetsplatser. Frågan här är hur skolan och arbetsplatsen löser problemet. Att titta bort och låtsas inte se, är ju detsamma som att svika de kränkta och att ge sitt tysta klartecken till förtryckarstrukturen i klassen.

Kränkningar och mobbning är ett strukturellt problem. Rektor är enligt skollagen uttryckligen den som ska garantera arbetsmiljön i skolan och se till att ”främja aktning för varje människas egenvärde … och aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden” (Skollagen) Uppenbarligen prioriterar inte Sveriges rektorer den paragrafen, även om undantag finns. Den enda sanktion som finns är det skadestånd Barn- och elevombudet (BEO) kan döma ut. Men skolhuvudmän väljer att söka förlikning, drabbas av minnesförlust och borttappade protokoll, går till domstol och processar, hellre än att ställa sig på utsatta och mobbade barns sida mot de kriminella beteenden som de accepterar inom sitt ansvarsområde. På senare tid tecknar allt fler kommuner och friskolor försäkringar mot rättegångskostnader och skadestånd. I stället för att följa skollagen och arbeta förebyggande.

Diskriminering, kränkande behandling och psykisk ohälsa är fortfarande mycket stora problem i skolorna. Internationellt kritiseras Sverige för att vi inte följer vår egen lagstiftning. Det handlar om våra barn, när de är som skörast och de existentiella frågorna dominerar deras känslor och tankar. 40 – 50 barn och ungdomar ger upp varje år, orkar helt enkelt inte längre leva, oftast efter år av kränkningar och mobbning. Våra barn har skolplikt. Varför har vi inte också en trygg-skola-garanti?

Det förebyggande arbetet ska genomsyra det vardagliga arbetet. Ett huvudmoment skulle kunna vara att skolan tillsammans med eleverna och deras föräldrar varje år reviderar den lagstadgade Planen mot kränkande behandling och diskriminering, som ofta står i en pärm, okänd för lärare, elever och föräldrar. Att återkommande på alla nivåer ta upp ett övningsmoment kring betydelsen av det lilla ordet NEJ skulle kunna fungera både lustfyllt, personligt och reflekterande kunskapsberikande, från förskola till vuxenundervisning.

Litteratur:

Mobbningens tre ansikten Barbara Coloroso Richters förlag 2003

En kuslig och oersättlig bok för föräldrar, pedagoger, ja alla vuxna. Beskriver mobbningsfall och mekanismerna bakom mobbaren, den utsatte, och de vuxna kring barnen.

Vad fungerar? Skolverkets sammanställning av utredningen av metoder mot mobbning 2009-2011. www.skolverket.se/forskning

På tal om mobbning – och det som görs Skolverket 2009.

Mobbad? Det har jag inte märkt! Eva Larsson Liber 2000

Mobbning bland barn & ungdomar, Dan Olweus Rädda Barnen. 1999
Professor i psykologi som ägnat mer än 20 års forskning åt mobbning. Boken ger med få ord mycket svar på frågor om vilka barn som utsätts, vilka mobbar och var och för vilka som riskerna är störst.

Makt maktlöshet mobbning,  Zelma Fors, Liber utbildning 1994

Fallbeskrivningar som visar att mobbning handlar om makt och hur orsaker till mobbning finns dels i gruppen, dels i skolorganisationen.

Förskolebarnets mänskliga rättigheter, Lars H Gustafsson, Studentlitteratur  2011

Barnkonventionen har Sverige åtagit sig att följa. Fingerade men verklighetsbaserade exempel visar hur det kan gå till.

Länkar:

https://www.facebook.com/En-skola-fri-fr%C3%A5n-mobbning-1512055885775205/?fref=ts

www.jenninger.se

p://www.rb.se/ Rädda barnen

www.bris.se  BRIS

http://www.skolinspektionen.se/sv/BEO/Om-BEO/

www.bo.se  Barnombudsmannen

www.friends.se  Siftelsen Friends

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om betydelsen av ordet NEJ.

  1. Mycket bra skrivet. Det bästa är att det hålls informativt, utan att döma, vilket är oerhört viktigt i arbetet mot mobbning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s