Vem är skolan till för?

Skolor läggs ner när det inte finns tillräckligt med barn som vill gå där. Skolor läggs inte ner när det saknas lärare. Då kan huvudmannen anställa vem som helst, behörig eller inte. Då spelar lagar och förordningar och läroplaner ingen roll för den som äger skolan.

I dag diskuteras det med brösttoner om vår ”dåliga” skola. En skola där 80% av eleverna trivs. Men där många lärare inte verkar trivas. Varför? Kan det hänga ihop med de 20% av våra barn som inte trivs i skolan? Kan det handla om förväntningar och krav som korsar varandra? Kan det handla om barn som inte får känna glädje och tillfredsställelsen att lyckas och känna sig framgångsrika i sitt arbete? Kan det på samma sätt handla om lärare som inte ser sina yrkesdrömmar gå i uppfyllelse, med vetgiriga elever som lyssnar och tacksamt tar emot de kunskaper man vill förmedla? Diskuterar vi helt enkelt fel saker när vi diskuterar skola? Är det verkligen ord som disciplin, fostran, administration, kepsar, lärarlöner och respekt som är de bästa kodorden som leder till en tryggare skola?

De elever som  lärare träffar, och ska arbeta tillsammans med, kommer från de mest skiftande hem och traditioner. Deras värderingar, vanor, kulturer och språk kan vara helt olika. Förkunskaper i ämnen kan skifta hur mycket som helst i en och samma grupp. Till det kan läggas att omkring 10% av eleverna har en diagnos som kräver särskild hänsyn till arbetssättet för att kunna lära sig. Och i dag ska alla elever ”inkluderas”i vanliga skolklasser, där statistiskt två elever är utsatta för regelbundna kränkningar och mobbning. Det ställer enorma krav på hur en lärare ska arbeta för att lyckas. I det närmaste ett omöjligt uppdrag. I en gamla skolan, med läroverk för dem med ekonomiska resurser, och folkskola för de andra, där metoderna var auktoritära, kunde det skenbart lyckas. De som är vuxna i dag kan berätta om hur det gick till, där under ytan. Förutsättningarna för en skola som övergett de auktoritära metoderna, finns de på dagens skolkarta? Varför höjs annars rösterna för de metoderna?

Många lärare torgför i skoldebatten uppfattningen att inskolning i gruppen, barnens erfarenheter om umgängessätt, normer och värderingar ska ha utförts i hemmet. Att eleverna ska vara en preparerad produkt som kunskaper kan fyllas på i, utan att man ska behöva ta hänsyn till variationer i undervisningsmaterialet. Barnen ska ha ”fostrats” till goda, artiga, lyssnande elever hemma, alltså. Hur det ska gå till, kan ju inte bara handla om att säga -Tack, och att hälsa på varandra. Det övriga måste man väl lära sig i gruppen i skolan?

Låt oss lyssna på debattinlägg av en lärare: —”Barn lär sig inte mer för att de får inflyttande på hur jag undervisar och vad jag undervisar, barn lär sig inte mer för att det är roliga bilder i böckerna, barn lär sig inte mer för att uppgifterna i boken handlar om deras verklighet, barn lär sig inte mer för att de får elektroniska plattor i händerna, barn lär sig inte mer för att det springer en massa assistenter och extra resurser i klassrummet, barn lär sig inte mer för att de får veta vilken nytta de får av sin kunskap i framtiden…. Barn lär sig mer när de känner respekt för skolan och för läraren, de lär sig mer när de vet att föräldrar och samhället förväntar sig att de gör sitt bästa, de lär sig mer när de har insikt att skolarbete är just hårt arbete och inget kommer utan egen ansträngning! Denna attityd skapar man hemma och i den allmänna debatten —Men jag behöver elever som är älskade och fostrade av sina föräldrar. Jag behöver föräldrar som samarbetar och inte lägger ansvar för fostran på mig. Spelar ingen roll om förälder är utbildad eller inte. Behövs inte utbildning för att vara en bra förälder för sitt barn. Det behövs rätt samhällsstruktur som hjälp (möjlighet att vara med sina barn) och rätt samhälsattityd till föräldrarollen—”

Jag känner starkt för den läraren och hennes arbetssituation. Det måste vara oerhört tungt att arbeta med den inställningen, att det som förstör hennes arbete ligger så långt bortom det man själv kan kontrollera. För att lärarrollen ska fungera för henne måste hon ju ändra på både samhällsattityd och på nästan alla föräldrar. Inte enkelt, men åtminstone enklare, skulle det vara att ställa de rättmätiga kraven på den som faktiskt kan ändra på lärarens, elevernas och föräldrarnas situation, är på skolans ägare, huvudmannen, som dessutom är skyldig enligt skollagen och läroplanen att se till att skolan fungerar.

Frågan är, om skolhuvudmannen bryr sig om och åtgärdar de problem som uppstår i skolan. Tar man lärarnas professionalism på allvar? Ser man till att elever möts av personalens effektiva kunskaper som skapar trygghet? Lyssnar man på personalens expertis om gruppstorlekar, gruppsammansättningar, föräldrakontakter, fortbildning, flexibilitet, personalbehov och ledningsstöd? Det är uttryckligen huvudmannens ansvar att se till att skollagen, arbetsmiljölagen och läroplanen genomsyrar skolans arbete. Spelar lagar och förordningar och läroplaner någon roll för den som äger skolan, kommer både personal och elever till sin rätt.

En skola som fungerar bra för barnen är trygg också för personalen. Det är däremot inte alls säkert att en skola som fungerar bra för personalen är trygg för barnen.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vem är skolan till för?

  1. Catrin Söderlund skriver:

    Mitt i prick ! Delar vidare

    Gilla

  2. Mia Wijk skriver:

    Så sant. Om man som lärare ser sin klass som en grupp individer, med alla personligheter, egenskaper och olikheter, som ska fungera tillsammans och inte funderar så mycket på vad som format barnet har man kommit långt. Om X är stimmig minskar inte det för att jag vet varför han är det. Det minskar om jag får en fungerande trygg grupp. Samarbete med föräldrar är alltid optimalt för barnen.
    http://.barnensomresurs.se

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s